Bibel Karl XII, Psaltaren, Kapitel 69. is available here: https://www.bible.promo/chapters.php?id=10547&pid=21&tid=1&bid=88
Holy Bible project logo icon
FREE OFF-line Bible for Android Get Bible on Google Play QR Code Android Bible

Holy Bible
for Android

is a powerful Bible Reader which has possibility to download different versions of Bible to your Android device.

Bible Verses
for Android

Bible verses includes the best bible quotes in more than 35 languages

Pear Bible KJV
for Android

is an amazing mobile version of King James Bible that will help you to read this excellent book in any place you want.

Pear Bible BBE
for Android

is an amazing mobile version of Bible in Basic English that will help you to read this excellent book in any place you want.

Pear Bible ASV
for Android

is an amazing mobile version of American Standard Version Bible that will help you to read this excellent book in any place you want.

BIBLE VERSIONS / Bibel Karl XII / Gamla Testamentet / Psaltaren

Bibel Karl XII - Karl XII:s Bibel, 1873

Job Psaltaren Ordspråksboken

Kapitel 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150

1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga.

2 Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

3 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

4 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

5 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

6 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

7 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

8 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

9 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

10 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

11 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

12 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

13 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

14 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

15 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

16 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

17 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

18 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

19 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

20 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

21 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

22 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

23 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

24 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

25 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

26 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

27 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

28 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

29 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

30 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

31 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

32 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

33 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

34 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

35 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

36 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem. Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.

<< ← Prev Top Next → >>